Lördagkväll - Emil

Vi sitter i hans hus, jag och Abdullah. Slötittar på tv, käkar lite hämtmat, pratar. Det skulle kunna vara som vilken måndagkväll som helst i Sverige. Ända tills han – som ett tecken på att han uppskattar mig som gäst – tar fram damparfymflaskan och duschar mig med parfym. Då känner jag mig. Svensk.

Sofitel - Monika

Vi har fallit dit. Vi har köpt en månads medlemskap på lyxhotellets gym och bassäng. Etthundra dollar för en familj! Det är som om en familj skulle köpa något lyxigt för 8000 kronor i Sverige! Men nu har vi varit där två gånger och jag känner redan att det är värt pengarna att få ligga i en solstol några timmar och svalka sig i det kalla vattnet. Tyvärr har det där med att svalka sig mer varit en illusion när vi varit där eftersom vi lyckats vara där under disiga och väldigt blåsiga timmar. Hotellet ligger väldigt högt så vinden är alltid rätt stark där. Men det har varit skönt ändå.
Och apropå Ramdan så har poolområdet öppet från två till två så här under fastan… så Emil och jag hoppas på att åka dit någon sen kväll och ligga vid poolkanten med en paraplydrink!

Ramadan Karim! - Monika

Som ni kanske vet har vi nått fram till Ramadan – fastemånaden. Spännade att befinna sig här under denna tid då samhället ändras. Helt plötlsigt ändras tiderna i samhället. Eftersom man (läs muslimer) inte får äta mellan soluppgång och solnedgång så försöker man att sova på dagtid för att stiga upp på eftermiddagen lagom til fyra-bönen. Sedan när solen går ner strax efter sex så ekar ett kanonskott över staden som signalerar att nu får man äta igen. Så håller man sig vaken hela natten, vissa äter ett mål mat vid tolv, och sedan är det frukost vid fyra. Så går man till sängs igen efter första bönen.

När jag skriver ”man” är det givetvis en sanning med modifikation. De kommunala skolorna kör undervisning på förmiddagarna, men med kortare lektioner, under Ramadans tre första veckor (tror jag, inga lärare verkar riktigt veta hur länge de arbetar), och många offentliga inrättningar gör likadant. Vår skola kör på som vanligt de två första veckorna. Men om du är du mamma till många barn är det inte så lätt att försöka ändra på deras dygnsrytm under en månad. dessutom ägnar många kvinnor större delen av dagen åt att förbereda maten som ska ätas i skymningsljuset. Så de som helt kan ändra sin dygnrytm är ju inte så många: kanske framförallt unga män utan stort ansvar på jobbet eller familjen.

Men om du äger din egen butik så kan du göra som du vill: Emil skulle besöka en resbyrå under Ramadans första dag och åkte dit vid sextiden på kvällen och tänkte att nu är det nog öppet ändå. Men det var stängt. Medan han står där och ser snopen ut stannar en bil och berättar att de öppnar nio på kvällen och stänger tre-fyra på morgonen. En del väljer att ha öppet på eftermiddagarna för att sedan stänga några timmar och sedan ha öppet hela natten.

Under Ramadan är det tradition att man får en trettonde månadslön om man arbetar inom den privata sektorn. Dessa extra pengar kommer väl till pass då det är dyrt att äta stora måltider varje kväll, och mot slutet av Ramadan ska man också ge bort gåvor. (Tänk om vi skulle fira jul en månad – det skulle innebära en del merkostnader…). Inom den offentliga sektorn har man aldirg tidigare fått denna extra lön… men i år dör den upp! Att det råkar sammanfalla med presidentvalet och att pengarna betalades ut endast några dagar innan folket gick till valurnorna kan ju knappast vara ödets nyck. (Presidenten blev omvald med cirka 80% av rösterna. En nedgång från förra valet då han fick 96%).

Men Ramadan handlar inte bara om mat och pengar; det är också en period då man försöker att vårda sina relationer. Om man har något otalt med någon försöker man att sluta frid inför Ramadan så att man ska få en skön fastemånad. Och så önskar man varandra Ramadan Karim! (Må du få en rik Ramadan!)

Krigslarm

Det finns mängder med vapen i Jemen, den saken är klar. Någon uppskattade antal Kalachnikovs i landet till ca 20 miljoner. (Ett maskingevär kan man få för cirka 800 SKr på marknaden). För det mesta ser man dock väldigt lite av alla dessa vapen, detta pga att det sedan ett antal år tillbaka är förbjudet att bära vapen i städerna. Men i dessa Ramadantider skjuts det ändå förskräckligt mycket. Istället för att avfyra raketer skjuter man ett par skott i luften med sina pistoler eller gevär. Vi vänjer oss aldrig riktigt vid dessa smällar.

Och Amos gillar det inte heller. I kväll vaknade han av några pistolskott som avfyrades riktigt nära vår lägenhet, han började storgråta, började gå emot sovrumsdörren och och ropade ”pangare, pangare”.

Tänk att tvingas leva i länder som befinner sig i krig, vilken mardröm.

Den bästa barnvisan i repris - Emil

Som ni kanske minns hade vi i vintras en liten omröstning om bästa barnlåt genom tiderna. Ni kanske också minns att den tarvlige Johan Fredrik Kjörk sköt tävlingen i sank genom att hävda:

"Tycker detta är en enkel fråga! I vår familj sprider en textstrof ur en låt mycket glädje. Det är en något oortodox låt av artisten Petter tror egentligen att det är hans sidekick som säger frasen: "sist jag såg dig packa du bananer". Detta bar blivit något av en hälsningsfras och även skämt vem det är som egentligen packar bananer. Hit faller min röst. Minns inte låtens namn men det är spår 12 på första eller möjligtvis andra skivan av Petter."

Det var liksom svårt för vanligt folk att ta tävlingen på allvar efter detta inlägg. Om vi då hade fått välja vilken låt som skulle vinna hade vi nog valt den temperamentsfulla: ”Mango tango” eller möjligen den gamla klassikern ”Ooo, vad det låter bra” med Magnus, Brasse och Eva. Dessa låtar rockade här i våras. Nu har vi dock fått upp öronen för en helt grym skiva: ”Barn på nytt” med George Riedels orkester plus en massa gästartister. De gör nya helt fenomenala tolkningar av Astrid Lindgrenlåtar. Köp den. Speciellt rekommenderas Freddie Wadlings känslosamma version av ”Pippis sommarvisa” (med en sakral hornensemble i bakgrunden) eller Robyns genomsvängiga ”Världens bästa Carlsson”.

Typiskt Jemen

Igår meddelade vår barnflicka att hon sticker till Mekka nu på lördag och kommer att vara borta i över en månad. Så otroligt typiskt jemeniter. Aldrig aldrig aldrig någon framförhållning. Hade det hänt när vi kom hade vi blivit vansinnniga. Nu kan vi inte annat än gapskratta och önska henne lycka till i den heliga staden.

Demokrati och diktatur

Igår var det riksdagsval i Sverige, i övermorgon är det presidentval i Jemen. Den sittande presidenten Ali Abdullah Saleh har regerat landet i 28 år men verkar vara sugen på att leda landet ett par decennier till. I förra presidentvalet för sju år sedan fick han 96% av rösterna – Saddamvarning! – men den här gången spås den 72-åriga huvudkonkurrenten Bin Shamlan ta hem en större andel röster. Den stora frågan är dock inte vem som vinner – det gör Saleh – utan hur många röster Bin Shamlan får. Skulle han t.ex. få 30%, vilket det spekuleras kring, av rösterna menar många att det skulle det vara en väldig seger för den sköra demokratin.

I somras åkte mina föräldrar till Kd:s valupptakt i Halmstad. Partiet stod – om jag inte minns fel – för själva bussresan och en liten lunch. Väl där fick man färgglada broschyrer och lite strandleksaker med Kd-emblem till barnen. Enligt ryktena var det en väldigt trevlig dag. Hägglund talade med skärpa och humor och man tjoade tillsammans att man ville avskaffa fastighetsskatten. Trehundra personer lite drygt kom om jag inte minns fel.

Av någon anledning kom jag att tänka på denna valupptakt i Halmstad när vi får några dagar sedan hade Ali Abdullah Saleh på besök här i Taiz. Presidentkandidaterna har den senaste månaden åkt omkring på “rally” runt om i landet, och den här dagen var det vår tur att få stifta bekantskap med Jemens stora man. Precis som Kd mutade sina medlemmar med bussresa och lunch om de lyssnade på Hägglund hade Partiet i Jemen mutat landsbygdsbor med några hundra realer var om de kom in till Taiz och tjoade på presidenten. Och de kom. Man räknar med att cirka en och en halv miljon var ute och tjoade när Saleh kom farande i sin bil. En och en halv miljon! När det i Taiz bara bor en knapp miljon. En galen dag. Tusentals och åter tusentals lastbilar åkte i karavan fram och tillbaka, fram och tillbaka, fullsmockade med Saleh-anhängare. Alla offentliga arbetsplatser: skolor, banker, telefonbolag, rubbet, stängdes för att de arbetande skulle kunna delta i tjoandet. (Och denna frånvaro var förstås helt legitim). Hela stan tapetserades med bilder på Saleh. Varenda vägg, varenda dörr, varenda bil. Salehlåten hördes från högtalare på nästan vartenda hustak.

Sverige – en demokrati där människor inte längre orkar bry sig. (Hallå! 300 personer på en valupptakt där folk till och med mutades för att komma! Skärpning!) Jemen – något slags mellanting mellan demokrati och diktatur och folk blir som tokiga när presidenten svischar förbi med sin silverglänsande Lexus-van. Kanske skulle man behöva odla lite mer ledarkult kring Reinfeld och gänget för att få lite mer fart på framtidens valrörelser?

Valvaka i Jemen

"Jag älskar er" säger Göran Persson just i detta nu. Valvaka i Jemen. För mig själv. Monika sover sedan länge. Inga snittar, ingen lax på fat, inget vitt vin, inga skräniga tjut, däremot lite Cola light och Snickers. Oj, nu avgick Göran Persson. Det går förvånansvärt bra att lyssna på P1:s valvaka via webben trots vår taskiga uppkoppling. Det här är livet. Förutom resultatet förstås. Och för att jag intensivt saknar mr Valvaka. Söööören var är du?

Hets? - Emil

Häromveckan dömdes en imam här i Jemen för att ha hetsat sin församling med hatiska anti-amerikanska och anti-västliga budskap. Lika obehagligt oavsett om det sker i Jemen eller på Södermalm i Stockholm. Man undrar hur de som lyssnar reagerar, går de ut från moskén, skakar av sig predikan, ler mot mig och säger “Welcome to Jemen!”, eller tänker de att den där imamen har nog rätt ändå, den där dumma svensken med sitt fula vita tryne borde vi ta kål på?

I Jemen drivs varje moské av någon slags organisation, ofta finns det ett politiskt parti eller liknande i bakgrunden. Precis som kyrkor i väst finns det moskéer som är mer liberala och moskéer som är mer fundamentalistiska. Vi bor granne med en stor moské och mängder med människor vallfärdar dit varje bönetillfälle. Jag har förstås länge undrat: vilken sorts moské är vår moské, är det en moské där imamen uppmanar gudstjänstdeltagarna att slå ihjäl västerlänningar eller en moské där man predikar fred och kärlek?

Kanske fick jag svaret häromdagen. Jag och Amos skulle åka “dabab” – minibuss – in till stan. En man kom ut från moskén och gick på vår dabab. Det syntes med en gång att han var religiös, han hade stort skägg, en vit “dhaub” – hellång vit klädnad – och såg så där allmänt helig ut. Att han kom ut från moskén vid fyratiden på eftermiddagen, långt ifrån något allmänt bönetillfälle, var ytterligare ett indicium på hans fromhet. När han gick på dababen log han sitt allra varmaste och godaste leende mot mig och Amos. Han gillade oss, det märktes med en gång. När vi skulle gå av hade han redan hunnit att betala för oss. Var han svaret på min fråga?

Valfeber? - Emil

Det är val om bara knappt en vecka, men här på jemenbloggen har hittills inte rått någon direkt valfeber. I Jemen är temperaturen dock hög – kanske inte så mycket beroende av det svenska valet men kanske framförallt på grund av det jemenitiska som också äger rum om någon vecka. (Precis när jag skriver detta åker en glassbilsliknande lastbil omkring med rassliga högtalare som skriker ut något slags propagandabudskap för att stötta den sittande presidenten, som för övrigt lett Jemen i 27 år).

Men tillbaks till det svenska valet. Som en del säkert vet har jag alltid haft en stor förkärlek till svensk inrikespolitik i allmänhet och riksdagsval i synnerhet. Som ni förstår kan ju detta skapa en viss frustration när man bor bor i Jemen. Förstår ni känslan av att sitta här utan möjlighet att besöka valstugor, se partiledarutfrågningar och känna av stämningar.

Nu har jag dock bestämt – så här i den absolut sista valspurten – att försöka vända min frustration till något positivt. Därför startar jag från och med idag upp en levande valsimulator. Är du osäker på i vilken riktning du vill putta vårt land om en vecka så ta ställning till följande 14 påståenden. Du anger för varje påstående om du är positiv, negativ eller neutral till det aktuella påståendet (tänk poängpromenad). När du gjort det anger du vilka tre av dessa frågor du tycker att man borde driva allra först. Lägg in dina svar som en kommentar här på bloggen (det går att göra anonymt om man vill). Sedan väntar du en stund och simulatorn kommer att räkna ut vilket parti du ska rösta på. Det fungerar. Garanterat. Jag är dessutom 100%-igt neutral. Det enda du måste göra själv är att gå till valurnan.

1. Inför trängselskatt i städer där bilköer är ett stort problem
2. Vårdnadsbidrag bör ges till föräldrar som väljer att stanna hemma med barn
3. Avskaffa fastighetsskatten
4. Sverige bör ge mer i internationellt bistånd
5. Sänk bensinpriset
6. Vården, skolan och omsorgen bör vara fullt ut skattefinansierad
7. Förbjud konfessionella friskolor
8. Inför sex timmars arbetsdag
9. Skapa mer jobb i den offentliga sektorn
10. Arbetsrätten bör ses över för att skapa en mer flexibel arbetsmarknad
11. Hårdare tag behövs i kriminalvården
12. Makten i samhället bör flyttas så nära medborgarna som möjligt
13. Betyg bör ges tidigare i skolan
14. Skattenivåerna i Sverige bör väsentligen sänkas

Läs mer om politik, religion och annat: http://godjord.blogspot.com

Bröllop! -Monika

Nu har jag varit på mitt första bröllop här i Jemen. Det var min kanadensiska vän Robin som bjöd med mig på festen. Här är det ganska vanligt att man går på bröllop även om man inte känner brudparet. Bruden blev inte bortgift av sin familj utan hade själv mött sin blivande make på sitt arbete.

Eftersom allt är uppdelat efter kön här i Jemen så vet jag ingenting om hur det går till på männens fest – jag fick bara vara på kvinnornas firande.

För det första är man rejält uppklädd på bröllop här. Riktiga festblåsor. Tidigare har någon sagt att det spelar ingen roll vad man har på sig för det kommer ändå aldrig upp i jemeniternas lyxklänningar. Men samtidigt som de flesta hade dessa glittriga kreationer så fanns det de som gick omkring i jeans och t-shirt. Jag såg till och med en hårdrockbrud i läderkjol och nätstrumpbyxor. Det kan man ju inte ana när man ser dem i sina svarta baltos. Kanske finns det syntare också?

När vi dök upp på festen, en vardagskväll vid sextiden, så var salen redan full av kvinnor. Jag skulle gissa att det var 150 kvinnor där, kanske fler ändå! Alla sitter på golvet på mattor eller på mafrager. Vattenpipor som är en meter höga och qatfyllda kinder ser man överallt.

Vid ingången fick man en plastpåse innehållande en flaska vatten, en flaska läsk och så ett fat med kakor. Just det, ett paket näsdukar var det också.

Musiken som spelas är hög. Det springer omkring en del barn i salen och jag tänker att det nog är därför som man kan ha så hög musik – alla har varit utsatta för denna plåga sedan barnsben och deras hörsel är inte normal. Alltså vrider man upp musiken ännu mer. Vi som råkar ha normal hörsel (innan bröllopet) få sitta och lida. Kvinnor står upp och dansar här och var i salen – en del mer moderna och andra traditionella jemenitiska danser. En catwalk löper genom salen och ibland dansar någon där. Det kan vara släktingar till brudparet som får lite extra uppmärksamhet. I övrigt händer det inte så mycket. Jag blir omringad av massa flickor som är tio-tolv år. De är väldigt intressarade av mig men de tycker att det är ”haram” att jag inte är muslim. Gång på gång frågar de mig om ”arussa” och jag tror att de vill veta om jag är från Ryssland så jag upprepar gång på gång ”nej, nej. Sverige.” Fast arussa betyder brud och antagligen vill de veta hur jag känner bruden.

Så efter knappt två timmar så kommer bruden. Folk tittar lite slött när hon går catwalken fram med de närmaste familjemedlemmarna fotograferandes och filmandes (för alla andra är det förbjudet att ta in kameror eftersom kvinnorna inte vill hamna på bild utan slöjor). Hon hamnar uppe på scenen där hon fortsätter att posera med och utan sin plastblommebukett. Samtalen runt om i lokalen fortsätter som tidigare. Bruden slår sig ner på soffan som finns uppe på scenen. (Det måste här tilläggas att denna soffa är snygg – annars har jag sett fruktansvärda soffor som används vid bröllop. Tänk åttiotal i kubik så fattar ni. Mingrönt med rosetter.) Ibland kommer det upp någon till henne och pratar lite men för det mesta så sitter hon själv. Gästerna fortsätter att dansa, prata, röka och tugga. Vissa är väldigt glada men förvånansvärt avslaget för att vara ett bröllop.
Så efter ytterligare någon timme så händer det något. På given signal så tar alla på sig sina baltos och sina sjalar och täcker ansiktena. Glitter- och färgexplosionen i rummet är som bortblåst. Svart är färgen som gäller. Brudgummen är här! Tänk er att leva i ett samhälle där man skiljer på män och kvinnor hela tiden och helt plötsligt ska du vara den enda mannen bland etthundrafemtio kvinnor! Vilken skräck!

Han kommer in och bruden möter honom vid entrén och han lyfter hennes slöja. Detta är antagligen första gången han ser hennes hår! Tillsammans går de över catwalken. Filmandet och fotograferandet upprepas. På scenen likaså. (Tänk er att sitta och titta på denna filmen i efterhand. ”Här är trettiofem minuter på mig som brud. Här är trettio minuter på mig och min man. Vi poserar på en scen men säger ingenting alls. Spännande film va?)

Så får de varsin stor jasminkrans som de på något avancerat sätt lyckas att trä över varandras huvuden på samma gång. Sedan händer det inte så mycket mer. Från festen så åker de i ett bröllopsfölje i hög hastighet och massor av tutande tvärs över stan. Vart de tillbringar sin bröllopsnatt vet jag inte.

Ängel - Emil

Jag kanske måste nämna att jag träffade en ängel häromveckan. Han var amerikan och hette Brian. Han var inspirerad av samma rörelser som påverkat mig mycket senaste åren, t.ex. Sojourners och Emergent Church, och han läste och brottades med samma böcker som jag läst och brottats med. Och som om detta inte vore nog, han var dessutom otroligt intresserad av musik. Kan ni förstå känslan av att helt oförtjänt få en kväll och samtala om riktigt viktiga ting. Himmelskt. Kvällen avslutades med att jag kopierade hela hans mp3-spelare i vår dator. Bara en sådan sak. På morgonen var han borta. En ängel.

(Vill ni veta mer om Sojourners: www.sojo.net, eller Emergent church: www.emergentvillage.com eller www.anewkindofchristian.com Eller lyssna på ett grymt bra band jag fick tips på: Mute Math: www.myspace.com/mutemath

Trots allt... - Monika

Nu är den här. Trotsåldern. Alla tips i barnuppfostran tas tacksammast emot. Bästa tipset får passa Amos i en vecka när vi kommer hem.