Hets? - Emil

Häromveckan dömdes en imam här i Jemen för att ha hetsat sin församling med hatiska anti-amerikanska och anti-västliga budskap. Lika obehagligt oavsett om det sker i Jemen eller på Södermalm i Stockholm. Man undrar hur de som lyssnar reagerar, går de ut från moskén, skakar av sig predikan, ler mot mig och säger “Welcome to Jemen!”, eller tänker de att den där imamen har nog rätt ändå, den där dumma svensken med sitt fula vita tryne borde vi ta kål på?

I Jemen drivs varje moské av någon slags organisation, ofta finns det ett politiskt parti eller liknande i bakgrunden. Precis som kyrkor i väst finns det moskéer som är mer liberala och moskéer som är mer fundamentalistiska. Vi bor granne med en stor moské och mängder med människor vallfärdar dit varje bönetillfälle. Jag har förstås länge undrat: vilken sorts moské är vår moské, är det en moské där imamen uppmanar gudstjänstdeltagarna att slå ihjäl västerlänningar eller en moské där man predikar fred och kärlek?

Kanske fick jag svaret häromdagen. Jag och Amos skulle åka “dabab” – minibuss – in till stan. En man kom ut från moskén och gick på vår dabab. Det syntes med en gång att han var religiös, han hade stort skägg, en vit “dhaub” – hellång vit klädnad – och såg så där allmänt helig ut. Att han kom ut från moskén vid fyratiden på eftermiddagen, långt ifrån något allmänt bönetillfälle, var ytterligare ett indicium på hans fromhet. När han gick på dababen log han sitt allra varmaste och godaste leende mot mig och Amos. Han gillade oss, det märktes med en gång. När vi skulle gå av hade han redan hunnit att betala för oss. Var han svaret på min fråga?