Bröllop! -Monika

Nu har jag varit på mitt första bröllop här i Jemen. Det var min kanadensiska vän Robin som bjöd med mig på festen. Här är det ganska vanligt att man går på bröllop även om man inte känner brudparet. Bruden blev inte bortgift av sin familj utan hade själv mött sin blivande make på sitt arbete.

Eftersom allt är uppdelat efter kön här i Jemen så vet jag ingenting om hur det går till på männens fest – jag fick bara vara på kvinnornas firande.

För det första är man rejält uppklädd på bröllop här. Riktiga festblåsor. Tidigare har någon sagt att det spelar ingen roll vad man har på sig för det kommer ändå aldrig upp i jemeniternas lyxklänningar. Men samtidigt som de flesta hade dessa glittriga kreationer så fanns det de som gick omkring i jeans och t-shirt. Jag såg till och med en hårdrockbrud i läderkjol och nätstrumpbyxor. Det kan man ju inte ana när man ser dem i sina svarta baltos. Kanske finns det syntare också?

När vi dök upp på festen, en vardagskväll vid sextiden, så var salen redan full av kvinnor. Jag skulle gissa att det var 150 kvinnor där, kanske fler ändå! Alla sitter på golvet på mattor eller på mafrager. Vattenpipor som är en meter höga och qatfyllda kinder ser man överallt.

Vid ingången fick man en plastpåse innehållande en flaska vatten, en flaska läsk och så ett fat med kakor. Just det, ett paket näsdukar var det också.

Musiken som spelas är hög. Det springer omkring en del barn i salen och jag tänker att det nog är därför som man kan ha så hög musik – alla har varit utsatta för denna plåga sedan barnsben och deras hörsel är inte normal. Alltså vrider man upp musiken ännu mer. Vi som råkar ha normal hörsel (innan bröllopet) få sitta och lida. Kvinnor står upp och dansar här och var i salen – en del mer moderna och andra traditionella jemenitiska danser. En catwalk löper genom salen och ibland dansar någon där. Det kan vara släktingar till brudparet som får lite extra uppmärksamhet. I övrigt händer det inte så mycket. Jag blir omringad av massa flickor som är tio-tolv år. De är väldigt intressarade av mig men de tycker att det är ”haram” att jag inte är muslim. Gång på gång frågar de mig om ”arussa” och jag tror att de vill veta om jag är från Ryssland så jag upprepar gång på gång ”nej, nej. Sverige.” Fast arussa betyder brud och antagligen vill de veta hur jag känner bruden.

Så efter knappt två timmar så kommer bruden. Folk tittar lite slött när hon går catwalken fram med de närmaste familjemedlemmarna fotograferandes och filmandes (för alla andra är det förbjudet att ta in kameror eftersom kvinnorna inte vill hamna på bild utan slöjor). Hon hamnar uppe på scenen där hon fortsätter att posera med och utan sin plastblommebukett. Samtalen runt om i lokalen fortsätter som tidigare. Bruden slår sig ner på soffan som finns uppe på scenen. (Det måste här tilläggas att denna soffa är snygg – annars har jag sett fruktansvärda soffor som används vid bröllop. Tänk åttiotal i kubik så fattar ni. Mingrönt med rosetter.) Ibland kommer det upp någon till henne och pratar lite men för det mesta så sitter hon själv. Gästerna fortsätter att dansa, prata, röka och tugga. Vissa är väldigt glada men förvånansvärt avslaget för att vara ett bröllop.
Så efter ytterligare någon timme så händer det något. På given signal så tar alla på sig sina baltos och sina sjalar och täcker ansiktena. Glitter- och färgexplosionen i rummet är som bortblåst. Svart är färgen som gäller. Brudgummen är här! Tänk er att leva i ett samhälle där man skiljer på män och kvinnor hela tiden och helt plötsligt ska du vara den enda mannen bland etthundrafemtio kvinnor! Vilken skräck!

Han kommer in och bruden möter honom vid entrén och han lyfter hennes slöja. Detta är antagligen första gången han ser hennes hår! Tillsammans går de över catwalken. Filmandet och fotograferandet upprepas. På scenen likaså. (Tänk er att sitta och titta på denna filmen i efterhand. ”Här är trettiofem minuter på mig som brud. Här är trettio minuter på mig och min man. Vi poserar på en scen men säger ingenting alls. Spännande film va?)

Så får de varsin stor jasminkrans som de på något avancerat sätt lyckas att trä över varandras huvuden på samma gång. Sedan händer det inte så mycket mer. Från festen så åker de i ett bröllopsfölje i hög hastighet och massor av tutande tvärs över stan. Vart de tillbringar sin bröllopsnatt vet jag inte.