Musblogg – Monika

Det står stilla på bloggen. Vi vet. Det saknas lite inspiration just nu. Kanske beror det på att jag försöker komma igång med min undervisning. Det är alltid så abstrakt innan man har börjat – jag har svårt att planera för människor jag knappt talat med. Men imorgon drar det igång med en stor grupp för kvinnor och en mindre grupp för män. Ska bli kul.

Kanske beror bloggtorkan på att min hjärna bara tänker på en sak just nu. MUSEN. En stor sådan som jag har haft äran att träffa på i vårt kök. Det skulle ju kunna vara en råtta men jag föredrar att kalla den MUSEN. Två gånger har vi haft ett rendez-vous på morgontimmarna. Första gången trodde Emil att jag skrek för att det var en terrorist i köket. På den nivån låg min skräck. Imorse vid halv sex när vi stötte på varandra igen hade jag Amos med mig (Jag vet. Vi har en unge som vaknar tidigt…) och då sprang jag in i sängen igen med Amos släpandes efter mig. Vägrade att gå upp förrän Emil gått ut och försäkrat sig och mig om att MUSEN var borta för denna gång. Kanske skrek jag igen. Minns inte.

Igår var vår vakt/allt-i-allo här och la ut gift. Idag kom han med en råttfälla av jemenitisk typ . Det är en bur som fångar MUSEN utan att döda den. Det får man själv göra dagen efter. Emil vill inte att vi ska döda denna lilla, men ändå så stora, varelse utan istället sätta buren i bilen och köra iväg någonstans där man kan släppa ut MUSEN. Men jag är rädd att MUSEN har lärt sig något av katterna här på centret och alltid hittar hem igen. Vad vet jag? Så vår vakt/allt-i-allo får nog ta hand om MUSEN. Föresten så har jag hört om en Sydafrikan som bodde i vår lägenhet för några år sedan. Han fångade tre släktingar till vår nya vän MED HÄNDERNA! Och sedan dränkte han dem. Han kom från ganska fattiga förhållanden och var van vid hårda tag. Han skulle nog skratta om Emil körde iväg och släppte ut MUSEN.

Konstigt att man kan bli så rädd för en liten mus. Jag visste inte att jag hade musfobi. Ute i naturen skulle jag inte reagera det minsta. Innan vi kom till Jemen var vi också beredda på att det skulle vara mycket småkryp av olika slag men det har knappt varit något alls, förutom alla kackerlackor i tvättstugan, och därför har jag på någotvis räknat bort att de skulle ta sig in i vårt hus.

Kankse blir detta en följetong. Inatt ska fällan upp. Imorgon vet vi hur det gick. Koppla upp er då och läs den spännande fortsättningen.