En sann historia - Monika
En vän till mig har en jemenitisk kvinnlig vän, Sameera. I början av juni berättade min vän att den jemenitiska unga kvinnan skulle gifta sig – ett beslut som kom ganska hastigt på. Sameeras bror hade träffat en man från Oman på ett hotell. Efter att familjerna varit i kontakt med varandra beslutades det att Sameera skulle gifta sig med mannen från Oman. Så i juni gifte de sig och Sameera flyttade till Oman. Då började hennes mardröm.
Äktenskapet visade sig bestå av fysisk och psykisk misshandel och inget annat. Sameera fick bara ringa när mannen lyssnade så familjen i Jemen förstod först inte att något var fel. Sedan började de misstänka att allt inte stod rätt till. Eftersom hennes make kontrollerade hennes liv totalt så ljög familjen och sa att hennes mor varit med om en allvarlig bilolycka och att Sameera var tvungen att komma hem. Väl hemma uppdagades hennes mardröm.
Förutom sår på kroppen och själen hade mannen på bara en dryg månad gjort henne med barn och gett henne ett antal sexuellt överförbara sjukdomar. När hon fick mediciner mot sjukdomarna så dog fostret.
Trots allt har Sameera ändå tur som har en familj som vill ha henne tillbaka trots att hon redan varit gift. Vad ska hon göra nu? Kan hon gifta sig igen? Till omgivningen säger man bara att Oman var för varmt så att hon ville flytta hem. Också ett skäl för skilsmässa…
2 Comments:
Hej Monika!
Vilken hemsk historia. Vad gör en sådan flicka? Finns det något arbete åt henne? Tycker familjen att de har skuld i att hon blev gift med en så förfärlig man? Fick de betala hemgift till honom också?
Har ni fått tillbaka er gamla barnflicka eller hittat en ny?
Slut på frågandet.
I förra veckan var Ingemar o jag i norraste Bohuslän några dagar. Härliga salta bad utan en enda manet så långt ögat nådde.
Fick med oss några makrillar hem.
Så vackert att susa fram genom landskapet.
Just nu är det mer normal svensk sommar här, d v s rätt växlande väder.
Krama dina karlar.
Inger
augusti 15, 2006 8:19 em
Ja, vad gör en sådan flicka? En del arbetar på kexfabriken här i stan. En del blir gifta ännu en gång, men denna gång kan familjen inte få så högt pris för henne eftersom hon är använd...
Jag vet egentligen inte vad familjen tycker men de verkar ändå vara en bra familj som ville ha hem henne till varje pris. Vissa familjer hade nog agerat annorlunda.
Det är mannens familj som betalar - men ibalnd tar männen tillbaka allt guld när äktenskapet spricker även om detta är helt emot reglerna.
Vi har samma barnflicka och det går ganska bra tycker vi. Amos gråter när vi går, men gråter också när barnflickan ska gå hem. Seperationsångest med andra ord. Jag har ju inte börjat arbeta ordentligt än så det har varit lite inskolning för Amos kan man säga.
Här är det varmt. Men inga maneter...
augusti 16, 2006 8:39 em
Skicka en kommentar
<< Home