USA - Emil

I förrgårdagens avsnitt av ”God morgon världen” (Tack SR för att ni äntligen har lagt ut mitt favoritprogram som mp3-fil!) talade Cecila Uddén om den dubbla inställning som människor i Libanon ofta har till USA. En person Cecilia talade med beskrev USA som ”en ogudaktig nation”och ”Satan”, samtidigt som hans dröm var att få bo just i det landet: ”Där skulle man kunna ett värdigt liv”. Denna besynnerliga dubbelhet till USA känner vi ofta av här i Jemen när vi talar med människor. Man avskyr USA för dess arroganta utrikespolitik, för dess inblandning i Mellanöstern (Israel, Afghanistan, Irak, Saudiarabien) osv. samtidigt som man inget hellre skulle vilja än att flytta dit.

På planet från Frankfurt till San´aa via Kairo träffade vi flera egyptisk-amerikanska och jemenitisk-amerikanska familjer som bodde i USA men som skulle fira semester i sina hemländer. När man ser dessa människor och talar med dem slog det oss med vilken stolthet de beskriver sig som både amerikaner och som jemeniter/egyptier. Vad är hemligheten bakom att USA på många sätt verkar lyckas integrera människor från hela världen medan vi i Sverige ständigt misslyckas? Jag inbillar mig att en iranier-svensk eller en somalier-svensk inte med stolthet berättar för övriga flygpassagerare att de är ”svenskar” på sina semesterresor till sina hemländer. USA byggdes upp av en vision konkretiserad i en grundlag som skulle göra det möjligt för alla människor att känna sig som amerikaner, men vad håller Sverige samman? Små grodorna? Vemodet? Längtan till en röd stuga på landet? Brunbrända lintottar? Inte konstigt att det är svårt att bli svensk…