Blixten - Emil

Idag har regnet öst ner över oss på eftermiddagen. Regn i Jemen är REGN, så långt ifrån de fjösiga men ständigt ihållande göteborgska novemberregnen man någonsin kan komma. Under våra första fyra månader i Jemen upplevde vi inte en droppe regn, nu öser det ner någon timme, om inte varje så åtminstone varannan dag. Och Amos blir totalgasad. Springer omkring på gården med de andra barnen och ropar ”Regn, regn, regn”. När REGNET hade avtagit idag stod jag med Amos i famnen på verandan och blickade ut över molnen. Eftersom han de senaste veckorna uppvisat ett ökande intresse för diverse himlafenomen, t.ex. månen (se blogg från 10 maj), hade jag tänkt att han idag skulle få se en riktig blixt. Vi blickar upp mot den gråsvarta himlen. Minuterna går. Amos är på sitt spralligaste humör efter att ha lekt i regnet i en timme och skriker ”Blixt, blixt, blixt” ända tills – BLIXTEN kommer. En fantastisk explosion av ljus som fyller hela himlen. På hundradels av en sekund regredierar Amos till fosterstadiet, kryper upp i famnen på mig och kramar mig så hårt han kan i flera minuter. Vägrar titta upp mot himlen, gråter inte, verkar vara helt paralyserad. Till slut säger han: ”Läsa bok”. Chocken har lagt sig. Vi går in.

Vad hände egentligen? Kanske detta: Fram till idag har han trott att allting i livet kretsar kring honom själv. Säger han ”Dricka maj” så får han vatten (Maj = vatten på arabiska), säger han ”Läsa bok” så läser vi en bok, säger han ”Sitta potta” så får han sätta sig på pottan (därmed förstås inte sagt att han uträttar sina behov där …), säger han ”Åka bil” så åker vi förstås inte bil, men vi försöker ändå så gott vi kan bekräfta ändå hans längtan efter fart och frihet. Alla människor han träffar är snälla och gör allt för att han ska trivas och må bra. Världen är förutsägbar och vacker. Det var vad han trodde. Ända tills han idag upptäckte blixten. Nu vet han att det finns en verklighet därute, en skrämmande verklighet, som man inte kan begripa och som man står helt maktlös inför. Vem vet, den här dagen kanske i det större perspektivet kommer att vara en milstolpe i Amos liv. Hur som helst, nu sover han gott.