Kollektivtrafik - Emil

Kollektivtrafiken är imponerande här i staden. Den består av knökfulla minibussar som kör omkring enligt fastställda linjer. 80 öre kostar en resa, och då åker man så långt man vill på samma linje. Minibussarna går ofta, säkert uppemot var tionde sekund i högtrafik. Chaufförerna kör som jemeniter i allmänhet, fort, tokigt och livsfarligt, varje gång man går in i en minibuss hoppas man att just denna resa ska vara förskonad från incidenter. Jag brukar tänka för mig själv att biltrafik är ett relativt nytt fenomen i Jemen, de idiotiska omkörningarna kanske man kan ”förklara” med att landet fortfarande befinner sig i ett slags bilismens barnstadium. I Europa har vi ju snart kört bilar i hundra år. Hur som helst, minibusschaufförerna kör inte bara ”dabab” – de är också problemlösare av klass. Män och kvinnor får ju aldrig sitta bredvid varandra. Därför måste det ständigt pusslas så att männen och kvinnorna hamnar på rätt platser. Som ett slags spel med två slags brickor som inte får röra vid varandra. Bryggor mellan de två sorters brickorna finns: antingen ett gift par eller ett barn. Ständigt pusslande och trixande. Bilen måste ju ständigt vara full för att ge maximal avkastning. För övrigt har Monika idag bakat min mors brödbullar med hjälp av torrjäst idag – mycket gott, och vi har sett den svenska melodifestivalfinalen med hjälp av en vhs-kopia från Sverige. Det är fantastiskt hur mycket -80-tal det fortfarande doftar om de svenska melodifestivalerna.