Jemenitiska vänner

Det är inte superenkelt att skaffa sig jemenitiska vänner. Det finns flera barriärer: kulturen, språket och inte minst den fysiska mur som skiljer vårt center från grannskapet. Men så fort man går ut på gatan är det väldigt lätt att som man få kontakt, åtminstone på ett ytligt plan. När man går förbi restaurangerna på gatorna vinkar männen på en (mig) och vill bjuda på mat och sällskap. På gatan (hur låter det) har jag träffat en mycket trevlig kille i 25-årsåldern, Muhammed. Honom och hans kompisar dricker jag te med någon gång i veckan.

Igår bjöd min 23-åriga arabiskalärare mig och Monika på en fiskrestaurang i centrala Taiz. En häftig upplevelse. Man får först gå till den gigantiska fiskmarknaden och köpa färsk fisk, sedan får man gå till grönsaksmarknaden för att köpa getost, chili, tomater, bisbas (en slags kryddblandning som jemeniter använder till ALLT), och så tar man med sig alla ingredienser in till restaurangen. Där tillagar de fisken och gör en sås av allt det andra. Det enda restaurangen själv står för är nybakat bröd som bakas i en slags vedtunna, dricka och en slags dadelkaka. När man äter sittar man på taket på andra våningen och kikar ner över folkvimlet på fiskmarknaden. Fantastiskt gott och en stor upplevelse.