Kärlek i Jemen - Monika

Jag pratar om kärlek med en jemenitisk man. Att en man och en kvinna diskuterar kärlek hör nog inte till vanligheterna här i Jemen men det är han som tar upp ämnet och det känns som om han vill höra en kvinnas syn på saken, trots att jag är utlänning. Eller kanske just för att jag är utlänning.
Vi är lika gamla han och jag. Men han gifte sig, eller blev bortgift, när han var sexton. Inte för att han ville det men för att hans pappa ville det. Ett år senare fick de sitt första barn, så hans äldsta dotter är femton idag. Totalt har han fem barn. Och nu vill han gifta sig igen. ”But this time I’m looking for a mate, just not a wife.” Han vill hitta en själsfrände inte bara en fru. Jag frågar om han tänker skilja sig, men det tror han inte. Isället tänker han sig att ha en andra fru. Inom Islam är månggifte tillåtet – en man kan ha upp till fyra fruar. Villkoret är att han behandlar dem alla lika bra, hur nu detta ska gå till. Men det är dyrt att ha flera fruar eftersom flera fruar vanligtvis leder till flera barn och stora familjer behöver stora hus och mycket pengar för att få hela verksamheten att gå runt. Så det är inte så många som har råd att ta sig en fru till. Ofta är männen som kan unna sig den lyxen lite äldre och ålderskillnaden till den nya frun blir stor. Relationen mellan första frun och andra frun blir ibland som mellan mor och dotter – den nya frun är samma ålder som de äldsta barnen i huset. Ute på landsbygden är det vanligare med flera fruar än här i stan – kanske beror det på att det är billigare att bo där, eller också beror det på att man lever lite mer traditionellt där (kanske skulle somliga kalla det gammalmodigt eller till och med förlegat…).
Jag säger att månggifte känns väldigt abstrakt för mig eftersom det inte är tillåtet i min kultur. Han frågar mig då: ” Men om du älskar din man, och om du var tvungen att välja – skulle du vilja att ni skildes eller att han hade ytterligare en fru?” Jag tycker frågan är omöjlig att svara på för ur mitt perspektiv skulle han ju inte vilja ha en fru till om han verkligen älskade mig. Och om han inte älskade mig skulle jag inte vilja förbli gift. Men om man sätter sig in i ett jemenitiskt perspektiv: en skilsmässa skulle troligtvis innebära att kvinnan måste flytta hem till sin familj. Detta skulle då bli en försörjningsbörda i det hushållet, ännu en mun att mätta. Barnen skulle troligtvis stanna hos pappan, även om de i en del fall flyttar med hem till mammans familj. Så för en jemenitisk kvinna som står inför valet så är ännu en fru inte ett så dåligt alternativ. Kanske till och med det enda som går om kvinnans familj är fattig och omöjligt kan ta emot henne. Så kvinnan stannar i äktenskapet, mannen gifter sig en andra gång och behandlar båda fruarna rättvist.
Samtidigt som jag har detta samtal så pratar en vän men en jementisk ung kvinna, Latifa, som arbetar här på centret. Hennes familj håller precis på att förhandla om äktenskap mellan Latifa och en ung man. Min vän frågar:
- Älskar du honom”. Latifa svarar:
- Jag vet att han är en riktigt bra man…
- Men älskar du honom?
- …och nu har jag upptäckt att hans familj också är en riktigt, riktigt bra familj.
- Men älskar du honom?
- Ja, jag kan ju inte förneka att det var en speciell känsla när jag träffade honom första gången…
Så ser det ut på kärleksfronten i Jemen. Ganska olikt kärleks- och äktenskapskultuten i Sverige.