Digital revolution - Emil

CD-skivans tid är förbi, säger de som förstår sig på. Vad kan man säga annat än ett stort: Äntligen! Jag tillhörde ju den där typen som aldrig lyckades att para ihop rätt skiva med rätt fodral och som just därför ständigt råkade repa och tappa bort cd-skivor. Vilket förstås fick till följd att jag alltför sällan lyssnade på några cd-skivor. Det blev för jobbigt. Inför flytten till Jemen lade jag över de skivor jag fortfarande kände kärlek till som mp3-filer i datorn. Nu har jag alla album och låtar där, prydligt sorterade i ett schysst bibliotek (I-Tunes). Och detta har lett till att jag under det här halvåret har lyssnat på musik som aldrig förr. Den digitala discjockeyn slumpar ständigt ut nya hitlistor som får vår lägenhet att koka: U2, Bach, tunisisk rap, Ingemar Johansson, New Tango Orqesta – allt blandas huller om buller i en härlig sörja.

En del av er som läser detta genomgick säkert denna transformation för flera år sedan och tycker att jag skriver om självklarheter, andra har den framför er i livet och förstår knappast vad jag pratar om. Var ni än befinner er föreslår jag vi samfällt i denna sena timma reser oss upp och stämmer in i ett fyrfaldigt leve för den digitala revolutionen: Hurra, hurra, hurra, hurra.