Gamla stan - Monika

Så har de lämnat mig! Emil och Amos har åkt till Sverige och här är jag kvar i gamla dammiga Jemen.

Vi åkte upp till Sana’a tillsammans i onsdags och bodde där på ett underbart hotell mitt i gamla stan. Helt fantastiskt! Jag hoppas att ni alla söker på ordet Sana’a på internet så att ni får upp lite bilder om denna häftiga stadsdel som kallas ”Old Sana’a”. Vårt hotell är troligtvis 300 hundra år och är sju våningar högt. På taket finns en takterass där man ser ut över hela staden. Den gamla stadsdelen lär vara 4 kvadratkilometer – inom det området finns det alltså inte ett enda nytt hus. Åldern varierar och grunden på ett hus kan vara riktigt gammalt eftersom man byggt nytt på gammalt hela tiden. Husen kallas ofta de första skyskraporna eftersom de är så gamla.

Jag har berättat om gamla stan tidigare, jag vet, men jag måste bara fortsätta. I gamla stan finns en stor ”medina” eller ”soq” , dvs, en marknad. Och även om det finns en del turister så är marknaden fortfarande främst för jemeniter. Det är hit man går för att handla: russin, sjalar, kastruller, pistolhölster, klänningar etc. Här finns nästan allt (utom frukt – denna marknaden måste ligga i en annan del av stan). Det lustiga med marknaden är att den är indelad i sektioner. Alla som säljer djambias, denna livsfarliga men vackra dolk som många män bär på ett bälte dagligen, har samlats i ett kvarter. Här finns det kanske trettio små bås eller något större butiker som bara säljer djambias. I nästa kvarter har de specialiserat sig på skor. Sedan rep. Sedan silver. Sedan tyg. Och så vidare.

Det är svårt att förstå hur de kan få sina rörelser att gå runt. Hyran är säkert väldigt låg men omsättningen måste vara försvinnande liten. Och alla sitter på stora lager tycks det oss när vi går runt och tittar.

Många av affärerna ägs av samma person trots att de utger sig för att vara självständiga affärer. Om man står i en liten bod och tittar på en sjal och säger att den är fin men att man hade ju tänkt sig en annnan färg så dröjer det inte många minuter innan det dykt upp en sjal i just den färgen. Då har de hämtat den i en intillliggande bod.

Pruta ska man göra när man är här. Enligt Lonely Planet så är jemeniterna inte lika benägna att hålla på med prutande som resten av araberna, men jag vet inte om detta stämmer. Lite måste man i alla fall pruta. Och är du turist så är det bra att gå runt att kolla priser innan du bestämmer dig för det finns de som försöker blåsa dig. Jag tittade på ett kuddfodral som de ville ha 1800 rialer för (drygt 70 kronor). En vän hade köpt ett liknande för 4-500 (knappt 20 kronor) veckan innan så jag sa att jag tyckte att det var jättedyrt. Då gick de helt plötsligt ner till 500! Jag sa att jag inte hade lust att handla något av dem eftersom de försökte lura mig och gick därifrån. Senare köpte jag exakt samma kuddfodral för 400 rialer.

I Sana’a fanns det förr judar som ägnade sig åt silversmide. De flesta lämnade Jemen vid staten Israels bildande men det finns en del judar kvar i landet. De silversmycken de gjorde finns fortfarande kvar. På den tiden använde man ofta silversmycken istället för guld som t.ex. hemgift till bruden. Idag är det mest guld som gäller. De gamla judiska smyckena kan man i alla fall köpa i vissa silverbutiker. Stora halsband som för användes vid bröllop blir idag slaktade och säljs istället som örhängen. Väldigt vackra sådana. Kolla in mina öron när jag kommer hem!

Amos vaknar tidigt på morgonen och därför fick jag chansen att se gamla stan även halv sju på morgonen. Det är en härlig känsla att gå ut och jaga katter så tidigt. Alla vi träffade var så trevliga och ville leka med Amos. En man ville visa Amos sin lilla kattunge och vi gick med honom en bit. Där mitt i Gamla stan, ett tätbefolkat område, så hamnar vi i ett stall, i bottenvåningen av ett högt hus, med nio åsnor! Sånt kan bara hända i Jemen.

Men det är lätt att glömma bort medan man går runt och tittar och njuter av denna romantiska gamla stad att det faktiskt är ett område där man bor. Och det som är charmigt och pittoreskt för oss är säkert inte lika charmigt för de som bor där. Att gå upp för en massa trappsteg som är anpassade för jättar varje dag är säkert inte lätt. Hur det fungerar med badrum vet jag inte men jag tror säkert att en del har toaletter på gården. Jag undrar också hur stadsdelen kommer att förändras. Hur har det gått i andra städer där man rustat upp gamla stadsdelar? Jo, konstnärerna har flyttat in, sedan har stadsdelen blivit trendig och hyrorna stiger i höjden. Sedan kan inga vanliga människor bo där utan bara folk som arbetar med reklam. (Okej, lite hårddraget kanske. Men ni fattar tendensen.) Om en liknande förändring kommer att ske även i Jemen är svårt att veta. Det som är klart är att Jemen behöver mer turister för att få in mer pengar i detta väldigt fattiga land och med turister följer alltid viss anpassining. Om fem år kanske man kan få en espresso i ett av stånden (vilket Emil hoppas på). Om tio kanske t.o.m. en pizza. Om femton kan alla prata engelska och djambiorna är gjorda i Kina. Vart och vartannat hus har förvandlats till hotell. Jag vet inte om det är en positiv utveckling. Kanske är den oundviklig. Sana’a är nog jordens vackraste stad. Kom ihåg var ni läste det först.