Aden tur och retur - Monika

Aden tur och retur

Ungefär tjugo mil från Taiz där vi bor ligger Aden. Detta var Sydjemens huvudstad innan sammanslagningen i början av nittiotalet. Aden är en spännande stad – dess läge vid Arabiska havet med närhet till Indiska oceanen och Röda havet gör dess läge väldigt strategiskt för sjöfart. Hamnen har varit en av världens största men tyvärr har det osäkra läget i Mellanöstern i allmänhet och Jemen i synnerhet gjort att hamnen inte får besök av så många fartyg som den skulle kunna.

Aden är en mycket mer kosmopolitisk stad än Taiz, på grund av att staden varit under Brittiskt styte under en period på artonhundratalet. På nittonhundratalet kom istället influenserna öster ifrån då Sydjemen var kommunisktiskt.

I Aden kan man också hitta en anglikansk kyrka vid namnet Christ Church. Att hitta en kristen kyrka i Jemen är som ni säkert förstår inte lätt. Denna blir en given samlingspunkt för västerlänningar och de har ett gästhem i (!) kyrkan där man kan bo billigt under ganska bekväma former.

Adens klimat vid havet gör att det är varmare än i Taiz. Så här års är det behaglig värme på dagarna och på nätterna sover man bäst om man har luftkonditioneringen på. På sommaren är värmen nästan outhärdlig så då väljer man nog att åka någon annanstans.

Vi åkte dit för att fira nyåret med lite – eller mycket – sol och bad. Underbart! Att få lämna vårt center för några dagar betyder mycket. Vissa dagar lämnar vi knappt området även om vi givetvis får komma och gå som vi vill. Men än så länge har vi ingen egentlig bekantskapkrets utanför murarna så när vi går ut är det mest för att handla. Inte finns det några bra promenad stråk eller så vi behövde verkligen få komma till Aden.

Vi åkte tillsammans med den andra familjen i centrets Landcruiser. Resan ner tar drygt två timmar och går genom ett bergigt ökenlandskap. Längs med vägen räknade vi lätt till tio överkörda hundar. Kamelerna sprang snabbt över den torra terrängen. Bergskvinnorna gick längs med vägarna i sina färgglada kläder och sin packning på huvudet, kanske var de på väg till någon marknad.

I Aden badade vi, och så badade vi och så badade vi! Vi var på två olika stränder: dels Elephant Bay beach resort och dels Sheraton. Det är privata stränder så det kostar en slant att komma in. På Sheraton som är den dyrare av de två fick vi betala 1000 YR vilket motsvarar fyrtio svenska kronor. Ganska dyrt för ett havsbad – och då kan ni tänka tt det inte fanns många jemeniter på den stranden.

I Aden finns också den nyöppnade Aden Mall – ett gigantiskt köpcentrum som är finansierat av den kända mångmiljardären Al Saeed. I detta gigantiska komplex kan man köpa det mesta som man inte hittar någon annanstans. Emil köpte t.ex. Levi’s jeans för 240 kronor. Jag köpte en klänning för blygsamma 60 kronor. I centret finns det rulltrappa upp till andra våningen och som tur är finns det vakter som visar hur man ska åka – de flesta jemeniter har aldrig sett en rulltrappa förut. De flesta jemeniter kan inte heller köpa något på vare sig första eller andra våningen eftersom allt är för dyrt för dem.

Nyårsafton firade vi på en härlig kinesisk restaurang med namnet Ching Sing. Den har funnits på samma plats sedan femtiotalet och det känns verligen som om man kliver in i en annan värld när man går in genom dörrarna. Här åt vi tiorätters och fick njuta av hummer, räkor, jätteräkor, musslor, krabba m.m. En riktigt kulinarisk upplevelse som fick avsluta 2005. Amos sov sig tyvärr igenom hela måltiden så han fick inte smaka…

I Aden kände vi oss väldigt välbevakade. När vi körde in på Sheratons område fick vi till och med öppna motorhuven på bilen. På stranden var det ett kustbevakningsfartyg som låg ute till havs och skrämde bort alla båtar som närmade sig. Senare visade det sig att en tysk familj som i fyra dagar varit kidnappade men blivit släppta befann sig på hotellet just den dagen vi råkade vara där.

Innan vi lämnade Aden köpte vi glass på Baskin Robins. Underbar glass med massor av olika smaker. Priserna är närmast svenksa eller till och med över. Utanför glassbaren är det en kvinna som tigger pengar. En pojke dyker upp och får en slant. Kvinnan som nog tyckte att vi var hennes finansiärer blir sur och tar pengarna från pojken. Grymt men om det gäller att skaffa sig mat för dagen så skyr man kanske inga medel. Pengarna de bråkade om skulle inte ens gett dem en kula glass på Baskin Robins. Jemen är konrasternas land.

Gott nytt år till er alla.