Monika, Emil och Amos Mattsson rapporterar om livet i Jemen. Vill du ha nå oss? Brev eller paket: Mattsson, SFM, P.O. Box 295, Taiz, Jemen. Tel.nr: +9674240155 (ring helst 16-20 svensk tid) Mobil: +967733053193 (dygnet runt) Skype: (hämta ner programmet Skype www.skype.com och ring gratis. Sök efter ”Emil Mattsson”) MSN (www.msn.com) Mail: mattssonemil@hotmail.com, mattssonmonika@hotmail.com Eller gör inlägg på denna blogg. Då får ju alla del av era hälsningar ...

januari 08, 2006

Löpning - Emil

Lars Wingfors – löparkompis i Majornas IK (Vad kul att du följer bloggen förresten! Jag måste erkänna att jag saknar er och träningarna i Majorna mycket! Vem vet, vi kanske flyttar in till stan igen om några år, inshallah, då hoppas vi på bättre tider i dubbel bemärkelse … Skulle du sälja ditt hus så vet du var jag finns!) – frågar som en kommentar i en blogg hur det går att springa i Jemen. Svaret på arabiska lyder: schwe, schwe – så där. Jemeniter springer aldrig. Inte ens om det skulle komma en bil i trehundra kilometer i timman genom stan skulle en gående jemenit anstå sig till att springa en enda meter. Mycket hellre blir man överkörd. Min första löptur tog jag bara ett par dagar efter vi hade landat i Jemen. Det var fredagmorgon, jementernas helg och den bästa tiden att springa på. När jag kom hem från turen sade jag till Monika: aldrig mer! Folk stirrade något enormt: För det första, en västerlänning. De är som vi tidigare nämnt mycket sällsynta i Taiz. För det andra: någon som springer. När man istället kan sitta och tugga qat och ta det lugnt. Vilken idiot!

Sedan dess har jag framförallt sprungit på löpband på ett gym – gymmet – i centrala stan. Löpband är långtråkigt, det går inte att komma ifrån. För att bota min tristess kör jag något slags intervallprogram som byter fart sådär varannan minut. Nu ett litet bekymmer (får man skriva om ett i-landsproblem även i ett u-land?) Jag upplever ibland när jag springer att fötterna nästan slår upp från själva bandet. Det kan vara okej vid lägre farter, men känns riktigt obehagligt när man springer de snabbaste intervallerna i 18 km i timmen. Vad beror detta på? Min teori är att det har med själva frånskjutet i steget att göra. Om detta frånskjut inte riktigt har samma fart som bandets fart kanske det kan upplevas som att fötterna skjuter upp från bandet. Finns det någon annan som upplevt samma fenomen? Är det jag som springer fel eller är det kanske löpbandet som är slitet? Kan man göra någonting åt det?

För övrigt är jag inne i en mycket god fas när det gäller löpningen. Ungefär varannan dag springer jag i någon form. Dubai marathon www.dubaimarathon.org nästa januari är förhoppningsvis nästa stora utmaning. Någon som vill hänga på?

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hallå gamle gosse!

Kul att kunna följa era upptåg. Spännande med nya upplevelser även om det kanske finns mer att tycka om i Svedala än man tror. Bara den insikten kanske är värd en tripp till mörkaste afrika.

Löpband är kassa. Jag kan knappt tassa på i ett fint 4.15 tempo utan att trilla av. Måste alltså vara fel på materialet, inte på en fin löpare från majorna.

Har precis kommit hem från en underbar vinterhelg Påls stuga. Skavsår på stortårna påminner om telemarkens fröjder. Vi måste tillbaks till riksgränsen och lägga några fina åttor innan vi fyller 35... Hoppas ni mår väl alla tre trots löpfientliga östafrikaner. Vi hörs!

/Kristian

januari 09, 2006 10:44 fm

 
Anonymous Anonym said...

Hej Emil och Monika!

Sitter i Lugnet i Majorna och lyssnar till ljuden från Linneas ivriga plockande bland böcker utplockade från hyllan för i vilken gång i ordningen har jag glömt...Tack för alla perspektiv på tillvaron ni delar med er av genom denna högst unika blogg. Jag kan på ett sätt förstå försäkringskassan...! Jag har idag återgått till lärarjobbet och Klarebergsskolan. Imorgon kommer eleverna, men detta är våren jag väntat på! Två dar i veckan, onsdagar och torsdagar skall jag få tillbringa med Linnea. Finns begreppet "pappaledighet" i arabiskan?

Angående löpningen så påmindes jag om när jag var i Sydamerika 3 månader o ch fick löp-abstinens. Jag befann mig för tillfället i Paraguays huvudstad Asuncion,och blev avrådd att löpa i stan. "Den som springer flyr och har antagligen stulit något!" var den allmäna uppfattningen. Jag trotsade rådet att undvika och gav mig ut en kväll...Efter bara någon kilometer kom någon med vapen ut och sköt efter hundar som kommit in på hans ägor. Jag beslöt för att vända tillbaka igen. Det blev inga fler springturer i stan, men väl ett par gånger på landsbyggden där man tittade förundrat som man var knäpp i huvet.
Angående löpbanden så har jag liknande erfarenhet av löpbandet på Karl Johans gym vid Chapmans torg, så det är nog snarare löpbanden som inte motsvarar det naturliga underlaget!

Sara och Linnea hälsar!

Hälsningar: Magnus Brengesjö

januari 09, 2006 8:59 em

 
Anonymous Anonym said...

Vilken harligt teknisk diskussion. Jag tankte bara halsa fran timbuktu. Pa satt och vis ar det vardelost att man kan mejla harifran, jag borde hallit det hemligt, men da aker du sakert hit och beslar mig med logn. kul forresten, Monika att du inte saknar Maud, jag har inte tankt pa det, men hennes och reinfeldts ansikten (och roster) ar faktiskt nastan det som ar skonast att slippa (i stockholm regnar det ju inte)

Vi ses i Jemen, typ nasta vinter
Lars

januari 12, 2006 11:31 fm

 

Skicka en kommentar

<< Home