En bra dag

Idag har jag och Amos varit med om något vi troligen aldrig kommer att vara med om igen: fått se en helt tv-kanal födas, nämligen Al-Jazeeras engelskspråkiga 24-timmarskanal. Klockan 15 jemenitisk tid drog de igång. Hela dagen har de haft ett räkneverk på plats så att man exakt ska veta hur många sekunder det återstår. Och suggestiv musik. Från klockan 14.45 satt vi som fastklistrade vid vår lilla tv-apparat. Jag försökte verkligen inskärpa för Amos vilken viktig stund detta var. Hur han kommer att se tillbaka på dessa minuter som händelser som påverkade hans liv. Han tittade visserligen, men i ärlighetens namn undrar jag om han inte gjorde det mer för min skull än för att han var verkligt intresserad.

Vi har typ 250 kanaler i vår satellit-tv. Om jag säger att 240 av dem antingen innehåller Libanon-pop eller Koranenuppläsningar så överdriver jag visserligen, men inte så mycket. Och när det gäller nyhetskanaler på engelska har vi bara BBC-World, som visserligen är bra men ofta lite grund, och Euro-News, som jag av någon anledning inte klarar av att se i mer än ett par minuter.

En ny kanal på engelska är med andra ord efterlängtad.

Och hittills är jag imponerad av professionaliteten hos Al-Jazeera. Programledare och reportrar som speglar en mångkulturell värld: afrikaner, indier, araber och förstås en hel del nyhetsankare och reportrar man köpt över från västliga media. Långa samtal (!) med experter om Irak-krisen, ett långt och Mugabe-kritiskt inslag direkt från Harare i Zimbabwe, och så förstås det där som gör att Al-Jazeera sticker ut jämfört med nyhetskanalerna i Väst: reportagen om de drabbade. Sjukhusbilder från Irak, besök i de sprängda husen i Gaza osv. Osmakligt men kanske välbehövligt. Krig är fasansfullt och oglamouröst. Kanske måste vi se dessa bilder för att reagera.

Så, för oss nyhetsberoende och nyhetstörstande västerlänningar i Mellanöstern, det här är en bra dag.