Kärlek

Vi gjorde den vanliga rundan jag och Amos. Först till uttagsautomaten, sedan till växlingskontoret, sedan förbi frukt- och grönsaksmarknaden och sedan till Al-Foreis, Taiz mest välsorterade livsmedelsbutik, för att köpa kaffefilter, dansk ost, fruktyoughurt och färsk mjölk. Men, vi kom för sent – mjölken var slut. Så vi fortsatte till alternativet Al-Waffa för att slutföra vårt uppdrag. Vid det här laget började jag bli lite trött på att knäppa och knäppa av Amos från bilstolen vid varje nytt stopp – hur tänkte de egentligen, de som skapade bilstolarna – så jag frågade om han kunde stanna kvar i bilen medan jag gick in i affären en liten stund. Han hade inga invändningar.

När jag kom tillbaka efter ett par minuter såg han allvarlig ut, men så fort han såg mig sken hela ansiktet upp. I bilen frågade jag honom om det hade gått bra – det hade det – och vad han tänkte på när han satt och väntade. Han svarade: “När pappa kommer tillbaka”. Så medan jag hämtade mjölk, stod i kassan för att betala och försökte få de arabiska fraserna att flyta med den trevliga affärsägaren, satt det samtidigt en snart tvåårig pojke i bilen utanför affären och fantiserade om hur underbart det skulle bli när hans pappa skulle komma tillbaka. Det är kärlek.