Vad gör jag? - Emil

Jag kanske borde avslöja vad jag egentligen sysslar med. Monika har ni ju förhoppningsvis koll på.

Tar hand om Amos. Ibland är det otroligt kul. Så mycket som jag har skrattat det sista året tillsammans med Amos har jag nog aldrig skrattat tidigare. Andra gånger är det vansinnigt långtråkigt. Att leva i en kaotisk storstad med en galen trafiksituation nästan helt utan lekplatser och grönområden är inte så enkelt när man ska sysselsätta en tvååring. Jag längtar efter Slottskogen!

Springer. Jag har tillfälle att springa ganska mycket. I oktober hade jag 13 löppass, vilket är väldigt mycket för att vara mig. Nu hoppas jag att jag i november ska komma över den magiska ”varannan dags”-gränsen. Inte minst för att det idag enbart är 188 dagar kvar till Göteborgsvarvet.

Spelar tennis. 30 meter till en ständigt obokad tennisplan, 10 meter till en tennispartner som är pyttelite bättre än jag själv. Kan det bli bättre?

Försöker dra igång ett gemensamt projekt med en Human-Rightsorganisation här i Taiz. Vi har en dröm om att dra igång ett slags modernt bibliotek/mediacenter här på centret. En mötesplats där mänskliga rättigheter och det fria ordet kan få spira. För att få SIDA-medel behöver vi hitta en partner här i landet. Så förhoppningsvis kan denna organisation nappa på idén och bli drivande i projektet.

Läser. Fyra timmar varje morgon, fem dagar i veckan, har vi och grannfamiljen en gemensam barnflicka till Amos och Alexander. (Monika brukar träffsäkert säga att ”Det finns alltid en man bakom varje framgångsrik kvinna, och en barnflicka bakom varje framgångsrik hemmapappa.”) Då går jag till grannens veranda med en dator och en packe böcker. Läser böcker och artiklar jag länge velat läsa men aldrig hunnit. Ett av läsprojekten jag har är att läsa hela Bibeln. Ibland skriver jag ner lite reflektioner på godjord.blogspot.com.

Köper mat, lagar mat och diskar. Helt obegripligt mycket tid lägger jag på dessa totalt meningslösa aktiviteter. ICA Maxi, halvbfabrikat och diskmaskin, var är ni nu när jag behöver er som bäst?

Umgås med Monika. Vi har i den lilla familjen mycket tid tillsammans, äter i princip alla måltider ihop och har väldigt lite som stressar. Och trots detta trivs vi väldigt bra med varandra … Men visst längtar jag efter lite skön svensk stress igen.

Umgås med jemeniter. Några kvällar i veckan är jag ute och träffar jemeniter. Har precis hittat ett schysst vattenpipe-hak någon kilometer från vår lägenhet där man lätt kan spendera en helkväll med lite äppeltobak och trevligt sällskap. Lite likt en västerländsk pub faktiskt, folk (män) sitter länge puffandes och tuggandes på sina milda droger. Eftersom jemeniter är ett sådant religiöst folk handlar samtalen ofta om andliga och religiösa frågor. Jag gillar det. När de tagit reda på hur jag ser på Jemen och jemeniter vill de nästan alltid ta reda på vad jag anser om islam. Dessa samtal har lärt mig mycket.

Pluggar arabiska. Har en privatlärare i arabiska som jag träffar mer eller mindre regelbundet. Min motivation för att lära mig arabiska just nu är väl inte hundraprocentig eftersom jag dels inte är någon språkmänniska, och dels för att vi ska åka hem till sommaren. Men det är kul att utvecklas något för varje ny lektion,

Och vad gör jag mer? Gör utflykter, spelar fotboll, går i kyrkan där jag ofta leder lovsång, letar efter hus på Hemnet, spelar volleyboll med jemenitiska studenter. Det här är mitt liv.