Första stavgångaren i Jemen… - Monika
…är jag inte. Jag vet åtminstone en annan kvinna som går med stavar. Och nej, hon är inte jemenit utan holländare. Men låt oss anta att jag är den andra stavgångaren i Jemens historia. Ganska stort det med.
Min runda är lite begränsad, för att uttrycka mig milt. Eftersom man som kvinna inte kan gå klädd hur som helst och göra vad som helst så går jag min runda inne på området där vi bor. Inne på det LILLA området alltså. Ett varv tar 1,30 till 1,40 minuter att gå. (De som diskuterade löpning med Emil i somras vet att han springer samma runda på cirka 50 sekunder.) Ett stavgångspass för mig tar 45-50 minuter och då hinner jag trettio varv. Enformigt? Javisst, men jag brukar tänka att det i alla fall är mer variation än att springa på ett löpband. Och jag behöver motionen eftersom vi rör oss ganska lite i vår vardag här. Trettio meter till jobbet. Inga naturståk att promenera med barnvagn. Inget avstånd till busshållplatsen. Så stavarna är min sätt att hålla formen i vardagen.
2 Comments:
Hej!
Din stavgång på begränsat utrymme påminner mig om när Jerker var liten o åkte ca 7 km på skidor i trädgården. Som en besatt gjorde han sina ganska korta längder.
Han har varit här idag med sin lilla nya familj. Flickorna är 5 o 7 o han verkar ha ett väldigt bra förhållande till dem. Han spelade piano o vi andra dansade.
Soligt o vackert här o 15 grader - tycker ni väl är kallt men vi njuter. Nätterna är lite svalare o frost hade det nästan varit i Ale i natt.
Den nya regeringen har haft en tuff vecka o idag avgick handelsministern.
Hur går det med råttan undrar förstås alla era läsare.
Kramar till er alla tre
Inger
oktober 14, 2006 8:30 em
Inga nyheter om råttan. Vi har fått ett slags klister som man ska lägga på en kartongbit och sedan lägga på godsaker. Tanken är att råttan ska fastna där. Men vad gör man sedan? Jag vet en man som vek kartongen dubbel och tog till hammaren. Emil vill inte ha en klistrad råtta i vårt hem så vi har försökt med buren ett dygn till. Inget resultat. Ikväll åker klistret fram. /Monika
oktober 15, 2006 3:29 em
Skicka en kommentar
<< Home