Offerhögtid, musik och bröllop

Det är ordning och reda på jemeniterna för det mesta. Och det är väl inte så konstigt när:
• så gott som alla kvinnor har heltäckande svarta slöjor,
• en ensam man aldrig får umgås med en ensam kvinna såtillvida man inte är gifta
• det inte finns en droppe alkohol att få tag på,
• det inte finns en enda människa ute efter klockan 21.30
• många ser musik och dans som synd

Men så händer någonting: Stora Eiden, offerhögtiden. Hela samhället går in i någon slags kollektivt rus som nu har varat i snart tre veckor: Bilar tutar, fyrverkerier exploderar, folk är uppe på nätterna, priserna på getter mångdubblas, stadsborna flyttar ut på landet och det som är allra mest slående: man hör musik.

Jemeniterna verkar ha ett ganska splittrat förhållningssätt till musik: å ena sidan har man en oerhört rik musiktradition med den typiska arabiska sången och ouden, lutan, som bärande element. Å andra sidan verkar musik ofta vara förknippat med dans och förbjudna utlevelser vilket gör att den hamnar inom facket haram, synd. Det som verkar rättfärdiga musiken är att den ska spelas på bröllop. Då kan man både få musicera, sjunga och dansa. Och eftersom Stora Eiden är årets största bröllopstid, att jämföra med den svenska pingsten, hör man musik nästan överallt ifrån under denna tid. Hos vår närmste granne har det varit bröllop vilket gjorde att vi hörde brusande arabisk musik under nästan fem dygn i sträck ifrån deras våning. I all bröllopsmusik hör man också ständigt ett karaktäristiskt skrik som kompletterar sjäva låten, ni vet sådana där skrik man också kan höra i afrikansk musik och i svart gospel: man (kvinnorna) gapar ut så höga toner som möjligt samtidigt som man liksom rullar med tungan. Det låter ungefär som när man lekte indian som ung. Fräckt!

Bröllop är förövrigt en intressant företeelse i Jemen. Jag försökte mig på en enkel matematisk beräkning och kom fram till att en genomsnittlig jemenit säkert tillbringar tjugo gånger så mycket tid på att gå på bröllop som en genomsnittlig svensk. Det finns flera förklaringar till detta:
• alla som har möjlighet gifter sig. Samboförhållanden existerar överhuvudtaget inte,
• bröllopen varar mycket längre än de svenska, i genomsnitt fem dagar,
• släkterna är stora vilket gör att många blir bjudna,
• eftersom månggifte är tillåtet blir det höga vigseltal,
• eftersom skilsmässorna är vanliga(!) blir det mycket omgifte.

Eftersom jemeniter tillbringar så mycket tid att gå på bröllop och eftersom dessa verkar vara någon slags frizon för musik, dans och utlevelser kan man nog med all rätt säga att bröllopen är arabvärldens svar på västvärldens pubar och nattklubbar.