Löparreflektioner - Emil

När man springer i Jemen blir man ständigt utsatt för att människor skriker. Det får man ta. Först är man ju vit i ett myller av bruna jemeniter, och till råga på allt promenerar man inte på deras slöa men samtidigt mycket stolta sätt – utan har bråttom och rusar. Det är två fel för mycket. Två standardfraser används när man skriker på folk som springer: “How are you?” eller “wahid ithnin wahid ithnin” (“ett två ett två”). Idag hörde jag dock två nya sätt att uttrycka sig. “I love you, I love you” skrek två män i min egen ålder. Det köper jag. Någon annan skrek “Ameriki, How are You?”. Det sitter kanske i ryggmärgen, trots att nästan varanda jemenit jag träffat under ett och ett halvt år i landet har varit otroligt trevlig och generös har jag ändå inte riktigt lust att förknippas med USA i den här delen av världen. Barnsligt. Jag log och sprang vidare.

Och sedan lyssnade jag på U2:s “Beautiful day” i någon slags remixversion. En riktig tempohöjare.