Fattigdom - brist på frihet

I helgen träffade vi femton nigerianska fiskare som bodde tillfälligt i anglikanska kyrkan i Aden. Det jemenitiska företag de arbetar för har vägrat att betala ut deras löner de senaste sex månaderna vilket gör att de nu är fast på obestämd framtid i Jemen. Utan jobb, utan pengar för det jobb de utfört och utan pengar till hemresa. Och jag tänker, vilken tragedi. Att vara nigerian och befinna sig mot sin vilja i Jemen. I princip alla har familjer och barn i Nigeria. En skulle gifta sig runt jul. Men istället, stuck in Yemen.

Fattigdom är ett så mångdimensionellt begrepp och kan influera så många av livets områden, men visst är oförmågan att kunna styra över sitt liv en viktig del i detta begrepp. Att inte kunna välja livspartner, inte kunna välja yrke eller att inte ens kunna välja var man vill bo.

Varje gång jag och köper bananer (och det gör jag ofta) hos min tolvåriga frukthandlare runt hörnet som jobbar tolv timmar varje dag istället för att gå i skolan, påminns jag om detta: vad många människor i världen det finns som inte har något val.

Och då känner man sig så oerhört orättvist priviligerad.

På kvällarna satt nigerianerna och gjorde som så många andra skulle gjort i deras situation: slötittade på CNN. Men så klockan sju varje kväll kom avbrottet, explosionen, nämligen bönemötet. Och vilka bönemöten. Tänk er femton nigerianska muskulösa kroppsarbetare i åldrarna 25-35 år som vrålade ut sin desperation men också sin tacksamhet inför Gud, en ljudvolym utan dess like. Om de fromma engelsmän som planerade bygget av den anglikanska kyrkan i Aden för sisådär hundra år visste vad framtiden skulle ha i sitt sköte är jag inte säker på att de skulle fortsatt att bygga. Men härligt var det.