Saddam - Monika

Så Saddam Hussein har blivit avrättad. Det är mycket diskussioner kring detta här i Jemen just nu. När jag började undervisa i lördags så frågade jag ”mina kvinnor” om de hade haft en bra Eid (den största muslimska högtiden då många tusen samlas i Mekka). Svaret blev direkt ”nej.” Jag blev förvånad för jag trodde att de skulle vara glada men Saddams avrättning hade förstört högtiden tyckte de. Själv hade jag mest läst i svenska media om hur avrättningen gick till och vad jag kunnat förstå så saknade den värdighet. Men det jag som svensk reagerade på var hur det kändes att läsa om en avrättning av en människa – det känns så omodernt och osvenskt! För folket här är avrättningar en del av vardagen och det var bara tre-fyra år sedan som man slutade med offentliga utomhusavrättningar i vår stad.
En dimension som jag inte läst om var just valet av tidpunkt för avrättningen. På Eid så offrar man ett får efter första bönen på morgonen. Saddam blev avrättad efter första bönen – som om han var offerlammet, tecknet på att man lydde gud. För folket här är detta givetvis ett hån. Och jag kan förstå deras reaktion även om mina sympatier för Saddam inte är så omfattande.
Men de saknar verkligen perspektiv på Saddams gärningar. Idag kom det upp en fråga i läroboken där man skulle nämna en världsledare som visat stort mod och i både den manliga och kvinnliga gruppen så är det Saddams namn som dyker upp. (Följt av Usama Bin Laden…) ”Stort mod? Hur då?” undrar jag. ”Han stannade kvar i sitt land, han slogs mot fienden USA och han var inte rädd för att dö.” Endast en av mina drygt trettio studenter protesterar. När jag frågar om han var en god muslim kan de inte riktigt svara på frågan. Jag tror att flera anser att han inte var en speciellt troende muslim men att det är väldigt svårt för dem att prata illa om en människa som just dött. Jemen är ett komplext land. Jag förstår mig inte alltid på människorna här.