Monika, Emil och Amos Mattsson rapporterar om livet i Jemen. Vill du ha nå oss? Brev eller paket: Mattsson, SFM, P.O. Box 295, Taiz, Jemen. Tel.nr: +9674240155 (ring helst 16-20 svensk tid) Mobil: +967733053193 (dygnet runt) Skype: (hämta ner programmet Skype www.skype.com och ring gratis. Sök efter ”Emil Mattsson”) MSN (www.msn.com) Mail: mattssonemil@hotmail.com, mattssonmonika@hotmail.com Eller gör inlägg på denna blogg. Då får ju alla del av era hälsningar ...

januari 05, 2007

Soqotra 1


Amos kastar stenar i ett klipplandskap som faktiskt påminner en hel del om Bohusläns. Förutom att krabborna här var tusen gånger större och envisades med att springa omkring på land och bita folk i tårna. Det sista var inte sant.

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Amos ser ut att fixa krabborna - stora imaginära eller små verkliga.
Nu är alla helgdagar slut o ni behöver inte längta hem till dem förrän det blir påsk.
Åt våra första semlor i onsdags - ja, jag vet att det är fusk men gott var det.
Ha det bra.
Kram
Inger

januari 07, 2007 8:20 em

 
Anonymous Anonym said...

Hej, hej!

God fortsättning på det nya året! Hoppas att allt är väl med er! Jag är väldigt nyfiken på hur ni bor. Kan ni inte lägga ut lite bilder på hemmet?

Kram från Maria Baric som precis har börjat jobba igen efter ett härligt jullov och som har börjat nerräkningen till sportlovet...

januari 08, 2007 9:45 fm

 
Blogger Emil said...

Inger.
Du skriver: "ni behöver inte längta hem till dem förrän det blir påsk" och sedan "Åt våra första semlor i onsdags".

Snacka om dubbla budskap.

Förresten är ju premiären för semlor enligt god göteborgsk tradition trettondagen, så ni gjorde helt rätt.

Maria.
Kul att du är inne och läser vår blogg! God fortsättning själv och hälsa din make så mycket!

Kanske kommer det en bild någon dag på vårt hem, kanske inte. Men jag lovar att åtminstone försöka publicera.

Och det där med att längta till februarilovet första skolveckan i januari är väl ett typiskt lärarfenomen. En god vän jag har som kanske inte vill framträda med namn brukar tycka att lärare gnäller så mycket på sitt yrke att han inte förstår varför de stannar kvar. Men läraryrket är ett knäppt och krävande yrke där man inte för en dag kan få ta det lite lugnt. Varje dag innebär nya föreställningar och publiken är alltid lika kräsen. Så att längta efter lov kanske inte är onaturligt, även om det kan låta lite konstigt. Så längta gärna men glöm samtidigt inte att läraryrket är ett av de bästa yrkena man kan ha.

januari 08, 2007 8:26 em

 
Anonymous Anonym said...

Ja, läraryrket är ett av det bästa yrkena man kan ha men det är som sagt krävande... Och har man i bakhuvudet att det bara är 25 arbetsdagar till sportlovet så får man lite extra kraft att försöka locka det bästa ur eleverna...

januari 09, 2007 10:23 fm

 

Skicka en kommentar

<< Home