Frisören - Monika

Idag har jag gjort mitt första Jemenitiska frisörbesök. Jag har i nästan ett år gått omkring och tänkt att kvinnorna bara klipper varandra i hemmen och aldrig besöker en frisör. Anledningen till detta antagande är att man inte ser några salonger för kvinnor medan det finns barberare för män precis överallt. Förklaringen är ju självklar när man tänker efter: kvinnorna får ju inte visa sitt hår för vem som helst. Om en salong hade fönster utåt gatan skulle ju alla se kvinnorna som klippte sig. Alltså måste frisörerna ligga i skymundan utan fönster. Och eftersom jag inte läser arabiska kan jag inte förstå skyltarna som leder mig rätt.
Frisören jag fått tips om hette Heidi och är från Iran. Hon har bott i Jemen i tio år och pratar tack och lov bra engelska. På andra våningen i ett vanligt hyreshus håller hon till. När man väl kommer in ser det ut som en salong – inte en topmodern salong men man vet i alla fall att man hamnat rätt.
Priset för en klippning är 600 realer, 24 svenska kronor. På realen dubbelt så mycket som Emil betalar hos sin frisör, men ändå helt okej. Heidi är känd för att klippa mer än man vill så man får vara lite försiktig med vad man säger till henne. Jag tycker i alla fall att jag fick valuta för pengarna. Nästa gång ska jag göra en ansiktsbehandling för cirka 100 kronor. Spännande och se hur det är.
Heidis syster är svensk medborgare men har inte bott i Sverige på ganska många år. Hon trivdes aldrig riktigt i Sverige – hon sa att det var kallt både klimatmässigt och relationsmässigt. Hon hade fått höra att hon som hade svart hår borde åka hem. När jag från ett av världens rikaste länder sitter hos en frisör i ett av världens fattigaste länder och får höra sådana sanningar om mitt eget land så skäms jag. Jag försöker be om ursäkt å Sveriges vägnar, men Heidi säger bara att det finns dumma människor överallt.