Simning - Emil

Varje söndag lunch åker jag och simmar tillsammans med en holländare och ibland några till i en av Taiz få utomhusbassänger. Det är varmt i Taiz just nu – uppåt 35 grader på dagarna - och det är därför helt underbart att åtminstone en gång i veckan kunna svalka sig i någorlunda svalt vatten. Vi simmar 1000 meter och åker sedan hem igen. Att utöva bassängsimning är något jag inte gjort på mer än ett decennium. Jag avskyr egentligen denna typ av simning. Fram och tillbaka, fram och tillbaka och fram och tillbaka igen – höjden av långtråkighet. Nu har jag däremot helt oväntat kommit att tycka att denna sorts simning är riktigt kul. Denna omsvängning beror enbart på en enda liten investering – ett par simglasögon. Vilken förändring!

Vi brukar alltid simma när det egentligen är stängt under lunchen. Min holländske vän pratar flytande arabiska och har lyckats ställa sig in hos poolchefen som gör ett undantag för oss. Nu i söndags var vi dock lite tidiga vilket gjorde att vi såg ett tiotal jemeniter bada. Det var en märklig syn. Männen, som var ungefär i min egen ålder, plaskade något hysteriskt och hade på sig en slags knallgula och knallgröna flytvästar. När jag såg dessa män på håll tänkte jag att de kanske var en grupp utvecklingsstörda på utflykt. Det dröjde flera minuter innan det slog mig att männen antagligen inte kunde simma. Detta bekräftades också när man tittade lite närmre på dem som badade. De som inte hade flytvästar höll sig över ytan genom att utöva någon slags sprattelsim, även i den djupare delen av bassängen. Det syntes mer än väl på deras rörelsemönster att de inte hade simskolans gedigna bröstsim i generna.

Det är lite synd (mycket synd!) att vi aldrig kan åka iväg hela familjen och bada. Kvinnor göre sig tyvärr icke något besvär på denna inrättning. Denna pool är liksom det mesta av det övriga offentliga rummet: gator, restauranger, caféer, frisörer(!), enbart till för män. Vill man vara lite elak så kan man gott jämföra denna diskriminering med apartheidsystemet i Sydafrika.