Myggnät och filtar

Vi kommer under de närmaste dagarna, som jag skrev tidigare, att göra en superkonkret insats i en Akhdamby någon mil ifrån Taiz. De nästan tusen människorna i byn lever under små presenningar under miserabla förhållanden utan vare sig tillgång till skola eller sjukvård. Området är enormt fattigt och smutsigt. Eftersom malaria fortfarande är ett gissel i byar som dessa, önskade sheichen (byns ledare) att vi skulle köpa myggnät till dessa hus.

Varje myggnät kostar ca 30 kronor och 125 myggnät behöver köpas. Om vi får ihop mer pengar än så kommer vi dessutom att köpa filtar till familjerna. Blir det pengar över ger vi dessa till kvinnofängelsekassan.

Vill ni vara med och ge till dessa myggnät och filtar? Era gåvor, stora som små, skulle vara otroligt värdefulla. Sätt i så fall in pengar på Nordea kontonummer 3951 10 01582. Skriv "Akhdam-koloni" vid insättningen. Meddela gärna i en kommentar på denna blogg hur mycket ni ger (man kan göra det anonymt) så vet vi vad vi har råd att köpa.

Och om ni har möjlighet, handla snabbt! På fredagkväll skulle vi behöva veta hur mycket pengar som finns till vårt förfogande.

Oförutsägbarhet

När jag idag stod i en relativt modern hemelektronikaffär i Taiz kom det plötsligt in en man rakt in från gatan med en get i famnen. Han ville bara visa mig det festliga i att den saknade penis (eller vad den nu kan heta på getspråk). Denna underbara oförutsägbarhet.

Överraskning

Igår kväll och idag morse visades en timmeslång dokumentär på Al-Jazeera om hur en kvinna i sextioårsåldern från Göteborg reste upp till Norrland för att söka efter den samiske far hon aldrig tidigare träffat. (Hon hade bara sett honom på ett frimärke). Och hur hon hittade honom. Filmen var på svenska. Flippat.

Nu är det er tur ...

Okej. Så här är det.

Som ni säkert känner till kan bistånd se ut på många olika sätt. SIDA exempelvis, har medvetet valt att fokusera på bistånd som ger hållbara resultat på lång sikt. Därför har man stött det projekt som Monika nu har arbetat med i ett och ett halvt år. Hon har undervisat jemenitiska lärare för att de ska bli bättre lärare, för att de ska utbilda bättre studenter, för att studenterna så småningom väljer att jobba med utländska företag eller inom turistindustrin, för att ekonomin i Jemen ska bli bättre, för att fattigdomen ska utrotas. Som ni förstår är detta en lång kedja. Även om detta sättet att bedriva bistånd på säkert är lyckat känner man inte alltid att man gör något för själva folket.

Därför har vi beslutat oss för att MED ER HJÄLP de här sista veckorna innan vi flyger tillbaka till Sverige försöka ägna oss åt ett annat slags bistånd. I Jemen finns ett folkslag som kallas ”akhdam”. De är fattigast av de fattigaste, Jemens kastlösa. De är ofta utstötta ur samhället och tvingas ta jobb som övriga jemeniter inte vill ha. Varje gatsopare är ”akhdam”. I Taiz finns det tusentals akhdamer och de flesta av dessa lever under vidriga omständigheter. Bara en kilometer från vår bostad ligger en liten akhdamkoloni där människor är oändligt fattiga. Runt barnens ögon surrar flugor och smutsen, hungern och fattigdomen i denna lilla koloni är brutal.

Nu har vi beslutat oss för att hjälpa en av de allra fattigaste akhdamkolonierna här i Taiz. I veckan ska jag tillsammans med en akhdamstudent (vi bedriver engelskundervisning för akhdamer) åka till denna koloni och tala med sheichen och se vad de kan ha för behov.

Och det är här som ni kommer med i leken. Vi behöver era pengar. Vi räknar med att få ihop åtminstone 1000 USD. Så var nu med och ge. Sätt in pengar på Nordea kontonummer 3951 10 01582. Skriv "Akhdam-koloni" så kommer pengarna rätt. Och VIKTIGT, ange anonymt i kommentarsfältet hur mycket du har satt in så att vi kan hålla lite koll.

Många av er har läst denna bloggen gratis i över ett års tid. Nu är det dags att öppna plånboken.

Änglar?

Lek med tanken att du fick punktering på motorvägen mellan Kungälv och Göteborg en söndagkväll strax innan solen skulle gå ner. Du körde en lånad alldeles för stor bil, femton år gammal, en bil du förstås aldrig tidigare bytt däck på. Lite tafatt började du leta efter reservhjulet och insåg snart att det var upphängt med en stark kätting under själva bilen. Här mötte du ditt första problem. För du hade förstås inte en aning om hur du skulle få loss hjulet. Du kollade i handskfacket efter bilens instruktionsbok. Den var borta. Men så – mindre än två minuter sedan du fick punkteringen kom två personer i helt VITA finkläder gående. De kunde inte svenska men log och tog hand om din bil med en gång. Genast hittade männen en rad verktyg i bilens utrymmen som du inte hade en aning om ens existerade och började med dessa försöka få ner hjulet. Men lyftanordningen fungerade tydligen inte som den skulle. Istället drog de efter en stund av hjulet med det trasiga däcket, rullade iväg med det med det och sade på halvdan engelska: “Ta det lugnt, vi kommer tillbaka om fem minuter eller en halvtimme”. Du lät dem hållas eftersom du för tillfället inte hade några andra alternativ. En trekvart senare dök männen upp igen med ett lagat däck som de genast satte på. De vägrade ta emot några pengar, bara log och sade adjö. Och du körde iväg med bilen igen som om ingenting hade hänt. Om det här hade hänt mellan Kungälv och Göteborg, hade du då inte misstänkt att dessa män faktiskt kunde ha varit riktiga ÄNGLAR? Jag ska säga dig, det behöver inte ha varit änglar, det kunde lika gärna ha varit två … jemeniter.

Santos for president! – Monika

Jag vet att det inte är verklighet men det känns nästan så. Jag pratar så klart om Vita Huset. Emil och jag är nu på säsong sex och Santos har precis deklarerat att han ska försöka att bli demokraternas presidentkandidat.
Jag har en gammal kärlek till Jimmy Smit – kanske är det fler än jag som minns Victor Fuentes i Lagens Änglar på åttiotalet. Och visst dök han upp i någon polisserie på nittiotalet – var det NYPD Blue eller? Och nu – nu får han helt klart min röst. Jag vet att det bara är fiktion but I love it. Vote for Santos! Jag tror att han är vad USA behöver.

Kulturkrock 2

För ett par dagar sedan fick våra svenska grannflickor Natalie 8 år och Michelle 9 år stränga order av sina amerikanska lärare i den internationella skolan att aldrig mer bära kjol i skolan. Anledningen? Att man kan få syn på deras trosor. Den äldsta eleven på skolan är tio år. All personal är kvinnlig. Temperaturen är 35 grader.